En kantor filosoferar

Började med begravning. Gamle kyrkvaktmästaren i min favoritkyrka, (som förövrigt bilden på orgeln här ovanför är tagen) skulle vigas till gravens vila. Jag kände honom och också hans fru som gick bort i våras. Fina människor! Jag spelade det finaste jag kunde och i bänkarna satt många från socknen som ville hedra honom genom att vara där. Min vän och körmedlem Bengt sjöng.

Han sjöng psalm 309,  Nu vilar ett hjärta i ljuset och friden. De frågor som tystnat har fått sina svar….

Den psalmen sjöng vi på min mormors begravning för några år sedan. Jag har använt den då och då även efter det, men idag var det jobbigt. Jag kände i tredje versen att synen blev något grummlig av tårar som ville fram. Dom visade en stor saknad av en älskad mormor. Jag brukar inte vara sån. Jag brukar göra mitt jobb och vara helt oberörd. Och sen när jobbet är gjort kommer min sorg. Tex om det är nån ung människa jag har spelat för, eller som för ett par år sedan, ett barn som gått bort i plötslig spädbarnsdöd. Skitjobbigt, men jag gör mitt jobb och sen tar jag hand om känslorna. Men inte idag. Då kom känslorna under tiden. Trots allt gick det jättebra!

Efter begravningen hamnade jag hos vaktmästarna på kyrkogården. ”Säsongarna” som dom kallar killarna som jobbar 1/5 till 31/10 hade sin sista dag idag och det firades med smörgåstårta. Så jag fick lunch där. Jättetrevligt! Jag trivs hos vaktisarna! och dom är så glada över att en kantor kommer dit då och då bara för att snacka lite.

Sen mot hemmen där jag fick veta att Anna gått bort nyligen. En tanta som jag tycket mycket om att träffa och en trogen andaktsbesökare. Saknaden gjorde sig påmind igen. Både den nya saknaden av Anna och saknaden av mormor.

Till nästa hem, senilboendet. Där sa en tant när jag kom in genom dörren. ”det är inte min pojk det”

Nej sa vårdaren. Det är det inte.

Men tänk, sa tanten. Du har ju så många fina flickor här, och pekade på resten av dom dementa tanterna.

Ja! sa jag. Här kommer jag att trivas.

Som sagt, en dag med mycket känslor. Som kantor skickas man hela tiden mellan olika situationer och känslor. Det är tjusningen med jobbet.