En kantor filosoferar


Dilemma
oktober 31, 2006, 1:31
Filed under: Okategoriserade

Har fått ett bekymmer på halsen, eller ja…inte halsen direkt även om det var lättare att sjunga psalmerna en oktav lägre på morgonmässan i morse. Jag lät som en 16-fots Dulcian för att prata organisttermer.

Nej, det var ett sidospår.

Jag har fått (som man får när man är körledare) en fråga om att vara med i min gospelkör.  Det är en person som…ja…det är inte plogat ända fram om man säger så.

Denna person är känd i körledarkåren här i trakten och personens största problem är inte konsten att kunna sjunga.  Sångtekniken kan man i de allra flesta fall hjälpa till med. Nej här är nått annat fel. En kör som nyss nämnda var med i tvingades lägga ner pga att ingen hade hjärta att säga till att just denna person inte passade in i körsammanhang.

Men personen har ingen självinsikt och är nu på mig. Jag hoppas att det löser sig. Kanske ska vi träffas på ett typ ”intagningsprov”. Inget svårt eller allvarligt men där jag kan höra hur det låter och kunskapen i att sjunga en enklare melodistämma.

Men det är inte roligt att tala om för nån att denne någon kanske ska ha en annan hobby än körsång.

Usch! Känner mig som en Idol-jury.

Alla är ju välkomna till kyrkan. Det är i alla fall min åsikt, men alla kanske inte ska vara välkomna till allt kyrkan erbjuder? Eller vad säger ni?

Ingen blir ju förvånad att tex fotbollsklubbar har olika indelningar för hur bra man är på att sparka boll.

Annonser

3 kommentarer so far
Lämna en kommentar

Vinterorgel
Ditt tempel är mörkt och lågt är dess valv,
Allhelgonadag!
Där slocknar sommarens hymn som ett skalv
av klämtande slag.
Sin mantel river den svarta sky,
och lundarnas bleknade trasor fly,
och natten mässar om allt som är dött,
allt hö, allt kött.

Det dagas ånyo, det klarnar så vitt,
det blånar så vasst.
Det växer en värld ur förgängelsens mitt,
en vit och fast.
I frostiga kvällar skönjs en arkad
med pipor av silver i glittrande rad;
nu reser vintern sitt orgelhus
ur mörker och grus.

Nu höves ej lövens lösa lek,

ej susande äng.

För svag är den saviga bågen, för vek

är blomstersträng.

Men furan på höjd och granen i dal

de ljuda alltjämt som en sträv principal:

Cecilia stämmer sitt instrument till Guds advent.

Nu ligger det stora tempeltun
som en liljevret.
Drag an registren, drag dov bordun,
drag gäll trumpet.
Stäm upp för din konung, du stämmornas mö!
Han kommer på gången, den flingor beströ,
och stilla ekar ett svävande svall
från himmelens hall.

Tungt trampar Eol, alltid beredd,
sin flåsande bälg
och håller väderkistan försedd
från helg till helg.
Där väntar nordan på nyårsny
att stöta i smattrande horn av bly
och östan att följa med herdesång
de vises gång.

Du höga orgverk, jag är en man
i din menighet
och samlar din mångfald, så gott jag kan,
till enighet.
Nu lär min ande din egen ton,
den fulla klangen, den djupa ron,
att jag må gå som på sabbatsfärd
i min vintervärld.

Från tidig skymning, då lamporna tänts
i östligt kor
och vintergatans valvsegel spänts
av flammande flor,
det susar ibland intill gryningen väkt,
som stjärnornas lugna andedräkt,
en enda ton, en glasigt klar
och underbar.

En fimbulnatt som i hedenhös
med bävan jag hör,
när svällaren öppnas och blästern går lös
ur flöjtverk och rör.
Det skallar basun som i håligt trä
av knäckta ekar som sjunka på knä,
och stämmor dansa i vild mixtur
som rykande ur.

Jag vill gå ut en violbrun kväll
bland isig björk
och höra den strykande violoncell
som sväller mörk;
och jag vill höra i fastlagskoral
det växande visslet av salcional,
den första vårliga eolin
i morgonen vin –

till dess Maria går skär av sol
på skarens glans
och fäster kring skogens mörka kjol en hasselfrans
och säger: ”Syster, det töar från kvist.
Nu vila, du vita organist!
Av musikanter ett brokigt band
styr upp mot vårt land.”

Erik-Axel Karlfeldt

Kommentar av Odd Sün

kom just hem efter att ha brytt mig om min orgl en stund. Tänk att Karlfeldt har skrivit om henne!! Härlig läsning

Kommentar av kantorn

Det är ju bara så, att man är olika bra på saker. Lovsången från kyrkbänken är ju lika viktig som körsången, egentligen, och tillåts ju låta hur som helst. Jag har lyckats skaffa mig minst en ovän i samband med provsjungningar, men det har också gällt personer där det inte varit plogat ända fram, eller att hissen inte gått ända upp… Men du är kanske mera diplomatisk än jag…

Kommentar av Per-Ola Svensson




Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s



%d bloggare gillar detta: