En kantor filosoferar


mammor
november 10, 2006, 3:27
Filed under: Okategoriserade

Det är något mystiskt när man har en begravningsgudstjänst för en mor.  Det tycker i alla fall jag.

Jag har haft två väldigt lika begravningar torsdag och fredag. Begravningen ägde rum i stillhet med bara familjen närvarande. Barn och barnbarn till den avlidna. Dom bortgångna var båda mammor. Båda gamla. Båda med barn och barnbarn. Skulle till och med kunna ha barnbarnsbarn men som inte var med på begravningen.

Begravningen igår var jobbig för de anhöriga. En väldigt saknad mor och mormor förstod jag. Ett av barnbarnet är en välkänd skådespelerska som man ser i olika filmer och tv-serier. Tror hon håller på med en del teater också.

Hon höll ett tal till mormor. Så gripande och det märktes att trots denna sorg så är hon så kunnig att hantera en text. I det talet förstod jag att mormor var en härlig dam, och även saknad. Det var till och med så att jag saknade henne. Jag som aldrig träffat henne.

Saknaden var säkert stor idag också men inte lika tydlig.

Men var vill jag komma med detta? Jo, jag tror att det jobbigaste man kan göra är att ta avsked av sin mamma. Det är ju faktiskt första gången i livet då mamma inte kan krama och trösta.

Jag har själv min mamma i livet men dom gånger jag haft begravningar då (särskilt söner) ska ta farväl så är det väldigt jobbigt. Oavsett ålder på mamma.

Naturligtvis finns det undantag men ofta är det nått magiskt i luften då vi överlämnar mor i Guds händer. Kanske svävar hennes själ runt hennes barn lite extra…..

Annonser

Kommentera so far
Lämna en kommentar



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s



%d bloggare gillar detta: