En kantor filosoferar


Lilla hjärtat!
september 20, 2008, 8:56
Filed under: 1

Det var en gång ett litet knytt som bodde
alldeles ensam i ett ensamt hus.
Hon var nog långt mer ensam än hon trodde
på kvällen när hon tände alla ljus
och kröp inunder täcker i sin bädd
och gnällde för sig själv, för hon var rädd.
Därute gick hemulerna med stora tunga steg
långt borta hördes mårrans tjut på nattens mörka väg
och dörrar stängdes överallt och alla lampor brann
hos alla stackars skrämda kryp som tröstade varann.
Men vem ska trösta knyttet med att säga ungefär:
på natten blir det hemska mycket värre än det är.

 

Det kommer bli bra! Det vet du! Du bara inte ser det själv ännu.

Älskar dig Lillan!

Annonser

1 kommentar so far
Lämna en kommentar

Lillan är en kämpe. En riktig fågel fenix!

Kommentar av Jenny




Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s



%d bloggare gillar detta: