En kantor filosoferar


vart tog rösten vägen?
oktober 21, 2008, 8:31
Filed under: 1

Just hemkommen efter två körövningar som genomleds medminsta möjliga röst och nu känner jag att den är sådär torr och nästan ingen klang kvar. Det känns inte bra. Särskilt inte i mitt yrke som bygger på rösten. Kantor betyder ju ”den som sjunger” och det är ju det jag gör. Eller instruerar andra till att sjunga.

Borde kanske ha ställt in och varit hemma ikväll, men barnkören ska sjunga på lördag och kyrkokören på Allhelgona så jag kände för deras skull att vi borde ha övning.
Barnkören gick bra. Dom förstod att jag var dålig och sa till varandra när kompisen blev lite väl högljud. Kyrkokören likaså. Dom som hörde vad jag sa upprepade till dom som inte uppfattade.

 

Nu ska jag ta en rejäl whisky. Min älskade hustru hade köpt en butelj på väg hem från jobbet. Enbart för min hals skull.

Hoppas på snar bättring annars vet jag inte hur det ska gå resten av veckan….

Annonser

2 kommentarer so far
Lämna en kommentar

Krya på dig. Förkylningar så här års är långdragna.

Kommentar av Jenny

Tar dig i hand på förkylningsfronten. Själv i proppat Alvedon och med siktet inställt på gtj i Halmstad. Men soppluncha sig får de göra själva. Detta är en sådan dag som får mig att fundera allvarligt på om Svenska Kyrkan klarar sig med så få dövpräster som vi är… I vanlig församling hade jag idag lämnat över till någon annan och återvänt till täckets omslutande omsorg.

krya på dig

(o mig 🙂 )

/Ällan

Kommentar av Ällan




Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s



%d bloggare gillar detta: