En kantor filosoferar


Dofta dofta vit syrén
april 29, 2009, 12:17
Filed under: 1

Kom att tänka på detta vackra körstycke för en stund sen när jag var ute i trädgården. Jag gick ut för att jag ville ta lite luft innan jag skulle sova. Jag gick barfota  i det nyklippta gräset som jag klippte i förmiddags. Det var lite kallt, lite fuktigt men så fantastiskt skönt! Jag har verkligen saknat det. Gå barfota i gräset.

Klockan närmade sig midnatt, alla fönster utom mitt köksfönster var släckta. Det var tyst i staden. Ingen bil, ingen röst ingen vind. Bara mina andetag och mina steg bröt tystnaden. Månen var en tunn liten skärva och stjärnorna syntes tydligt. Så nära, så nära! Det var faktiskt en Gudstjänst att vara där ute i trädgården. En trädgård som vaknade till liv efter vinterns dvala. Påsk i min trädgård.

Storheten, oändligheten och det ofattbara… Mitt i det går jag,  jag  som är så liten. En ensam människa i en trädgård.

Men….

För vilsna fötter sjunger gräset: ” Jag är din matta var du går. Räds ej att natten förestår.”

Annonser

2 kommentarer so far
Lämna en kommentar

Så fint beskrivet – kändes som jag var där.

Kommentar av Madicken

Har du slutat att filosofera? Eller behöver du paus från allt kanske…?! Det är ju dock lite trist tycker jag. Men ha det gott och hela dig själv så gott du kan göra det.
vänlig hälsning
Ann-sofie

Kommentar av Ann-sofie




Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s



%d bloggare gillar detta: