Filed under: 1
Vad innebär det att vara människa? Ja, det är både lätt och svårt på nått sätt.
Jag sitter uppe denna natt för att jag grubblar på en sak jag inte ens kommer att nämna här i bloggen. Det är ett knepigt dilemma. Nöj er med det.
Jag växlar spår direkt
Jag är gift, jag har en fru H. men inga barn. Just nu är vi tre här i huset för vi har en tjej A som bor här tills vidare i väntan på bra egen lägenhet. Nu ska A åka till New York i tio dagar. Lyfter från Landvetter på söndag. Fatta att det kommer bli tomt!!!
När vi bjöd in henne till vårt hem fick jag höra frågor som:
”men ska hon bo hos er på obestämd tid? Hur klarar ni det?”
Detta har jag fått höra från människor som går i kyrkan varje söndag (till och med präster) och ser sig själv som goda människor. Dom är säkert jättebra, men vaddå? Kan man upplåta lite plats för en människa som behöver den. Varför är det så farligt? Det är så jag tycker att det SKA vara. En annan gång är det jag som behöver en säng och lite kärlek.
Varför jobbar vi i kyrkan? För att tjäna människor där och sen gå hem, eller för att vara goda kristna och ta hand om varandra?
Jag ska vara tydlig. Jag skriver inte detta för att hissa mig själv till skyarna. snarare för att dissa dom som inte kan förstå varför vi bjuder in en människa till vårt hem och ser henne som en familjemedlem.
Nu när hon ska åka på semester insåg jag att, en dag flyttar hon från oss för att leva sitt eget liv i sin egen bostad. Då kände jag mig halv genast. Kan tänka mig att det är samma känsla som föräldrar känner när deras barn flyttar hemifrån. Jätteglad fast ensam. Jag inser ju att jag inte kan hålla taget om min vän hela livet.
Kanske kan hon ta hand om nått litet knytte som behöver kärlek för att hon vet hur viktigt det är. Kanske är det nån annan som knackar på min dörr som jag bjuder in. Bo hos oss! Du är välkommen! Man vet aldrig….
Kanske är det Maria och Josef som står där en kväll…….
(Hoppas du förstår poängen A. Annars får du slå mig)
6 kommentarer so far
Lämna en kommentar
En kantor filosoferar 
Det var fint skrivet tycker jag, väldigt fint.
Kommentar av Emelie november 21, 2008 @ 2:45Så fint och så klok du är 🙂
Kommentar av Madicken november 21, 2008 @ 2:20Ja, jag förstår poängen. (och jag slåss inte…) Kan inte fatta att det finns sådana människor som säger så. Varför bryr dom sig ens? Det är knappast deras sak att bry sig om. Nä fy fasen! Nu blir jag arg!!! 😦
Jag kommer också känna mig halv. Även om jag kommer bo hos en annan familj.
Jag vill inte flytta till eget, men jag vill. Det är svårt att förklara. Men när jag flyttar så kommer jag ändå att finnas kvar och jag vet att jag kommer ”vara en av er” ändå. Jag vet att jag är välkommen och jag vet att det alltid kommer finnas en sovplats när jag känner mig ensam.
Jag saknar er redan… 😦
Kommentar av A november 21, 2008 @ 2:25Hoppeti!
Jag förstår verkligen värdet av det ni gör. Jag blev själv inneboende hos en människa som jag nätt och jämt kände när jag separerade med min förra sambo. Där stod jag …
Då dök Martin upp och erbjöd mig att bo hos honom till saker och ting löste sig … Det tog två månader. Idag är vi världens bästa polare och jag uppskattar det så mycket det han gjorde för mig.
Jag kommer alltid att ha mitt hem öppet för den som behöver det!
Peter
Kommentar av Peter Mattsson november 22, 2008 @ 7:18tack för värmande ord!
Kommentar av kantorn november 23, 2008 @ 3:52Fortsätt bara att inspirera andra med din/er vänlighet, för det gör nog susen 🙂
Kommentar av annso november 23, 2008 @ 2:59