En kantor filosoferar

Det gick skitbra!

Körsångarna skötte sig exemplariskt. Likaså vi i bandet. Tyvärr fick ledaren magsjuka så jag fick ställa min stackars fru framför kören och leda. Jag är skyldigt henne massor.  Jag fick sms från S 14.15 att hon var magsjuk. 15.00 kom kören.  H Gjorde ett superjobb. Jag hade inte fixat det med att spela piano och leda bandet och kören. Jag var inne på att ställa in hela grejjen. Men det blev jättebra!

Jag är så stolt över min kör!

Det är Elin som undrar angående Helig dans, och jag kan förstå henne i viss mån.

”Jag antar att du är utbildad inom musik och att du hört talas om rytmikpedagogik eller Dalcrozmetoden”

En del i kantorsutbildningen är just rytmik, så jag har redan gått en kurs i detta ämne. Jag förstår det ändå inte. Därmed inte sagt att jag inte tycker att det ska finnas i Gudstjänst eller på andra ställen. Det är bara det att JAG inte förstår det.

Och jag säger också i inlägget ” jag börjar mer och mer tro på myten om att man antingen är musikalisk eller så kan man dansa”

Observera uttrycket ”myten”

Kontentan av detta är: Vill man dansa så ska man göra det, oavsett om det är på krogen, i kyrkan eller i köket. Sjunga ska man göra, oavsett om det är på scen, i kyrkan eller i duschen. Inget är förbjudet, inget är ett måste. Var och en får välja.

Det är konsert till helgen. Det största projektet jag gjort under min karriär som kantor. Det kommer bli jättebra, men det är också väldigt många trådar att hålla i. Jag är så trött nu! Jag vill bara att lördagen ska vara gjord samtidigt som jag kommer sakna det oerhört när sista ackordet är lagt! Vad ska jag göra sen? Jag har ingen plan alls. Men det ordnar sig.

Jag kanske låter negativ, men det är jag inte. Jag vill att det ska hända nu för det är som ett rus. Att höra min kör som jag har lärt sjunga detta. Höra kompet som synkar med kören. Höra solisterna sjunga.  Jag är beroende. Jag vill mer! Hitta på mer mer mer.
Men jag inser också att jag är påväg ner i däck. Jag kommer inte göra nått mer sånthär under våren. Jag fixar inte det. Resten av våren ska jag vila i vad jag har gjort för min församling. Inte på vad jag kommer att göra. Nu får församlingsborna vara nöjda ett tag framöver så ska jag fokusera på att samla splittrorna av mig själv. Få ihop mig själsligt för att senare i höst (förhoppningsvis) vara igång och ge igen.

På torsdag ska jag vara ledig.

en arbetskamrat tittade på mig med stora ögon när jag sa det.

”Du, ledig? en hel dag??! Skojar du?” undrade hon.

”Jopp” sa jag och gick till mitt kontor och fortsatte jobba.

Jag är en dålig bloggare nu, men det beror mest på att jag har en konsert nästa helg. En rätt stor grej med en av körerna. Skit i det.

Idag har jag insett att jag blivit gammal.

Tre punkter:

– Jag har fått mina glasögon

– Jag har träffat mitt kusinbarn som jag minns har fötts. Han jobbade nu i glasögonbutiken. Han är en man och hans bands platta släpps inom en vecka….

– jag har hittat hans syster på facebook. Hon är en kvinna. Yngre än honom. Hon är ett barn som äter banan i min värld. Men av hennes bilder att döma skulle hon mycket väl platsa i diverse modellkataloger eller melodifestivalen.

Hjälp!

Tack för värmande ord i inlägget ”trött  på`t” Det är sånt som gör att jag strävar vidare med min musik. Att jag gläds åt att få så ett frö i något hjärta vid något tillfälle då jag spelar.
Min pappa (som också är musiker, men på annat sätt än kyrkomusiker) har lärt mig:

”underskatta aldrig din publik”

Med det menar han att man som musiker alltid ska vara väl förberedd och göra sitt bästa . Även om du känner dig nere eller har blivit sjuk. Slarv märks så tydligt, men är du väl förberedd och ändå tycker att du gjort dåligt ifrån dig. Ja då kan jag nästan lova att alla som lyssnat tycker det har varit  fantastiskt.

Det kan också vara så att det sitter nån kyrkomusiker och lyssnar på varenda grej du gör. Då är det bäst för dig att du lägger manken till, gör ditt bästa och kan din läxa. Jag sitter också i bänken då och då, i kyrkor där jag inte är känd….Lyssnar, bedömer, dissar, inspireras, imponeras, tar till mig och lär mig. Vi kyrkomusiker hör slarv och oengagemang hos varandra, likaväl som vi hör förberedelsen och nogrannheten.

Det händer tyvärr att jag måste slarva för att hinna med mitt jobb. Men då måste även slarvet  ha hjärtat med sig i musiken och jag måste göra så bra som möjligt under de förutsättningar som är.  jag är inte bekväm med att behöva göra så. Jag vill vara förberedd även om fixar det ändå och har rutin som jag kan luta mig mot.

Idag hade jag övning med min egna vokalgrupp Glöd. Jag kände mig förberedd och jag tror det kändes för mina vänner också. Att jag tagit mig tid att titta igenom alla stämmor, spelat alla stämmor så den aktuella är överst och ackordet under. Letat upp fällorna och tänkt ut hur jag ska lägga upp repet. Det är roligt att vara kyrkomusiker när jag hinner med att vara förberedd. Vilket sällan är fallet…..

Annso skriver i kommentaren:

”Jag tycker det mest är ledsamt att läsa.”

Jag skrattar åt det. Men visst är det ledsamt. Men jag är typen som hellre skrattar än gråter. Så jag skrattar åt det för att det är så korkat. Och sen lyfter jag på hatten och jobbar vidare för att fler personer ska hitta till oss i kyrkan och finna sig till ro hos oss.

Idioter ska inte hindra mig att föra ut det glada budskapet genom min musik.

Vaknade inatt och hade Tore skogman i huvet….Nån av hans knepigaste. Jag var övertygad om att jag var knäpp! Men jag somnade om och vaknade trygg.  Hua!

I dagens GöteborgsPosten kan man läsa

”Vem är Jesus Kristus? Det är en fråga som många funderat över. ‘Det är han som i den påhittade religionen kristendomen ska vara frälsaren. Sagan säger att han levde för två tusen år sedan och gick på vatten och hade sig.’ Det var svaret Erik Holke, pastor i Saronkyrkan i Göteborg, fick när han sms’ade 118800 – tjänsten som påstår sig ha svar på allt.”

Man blir ju sugen på att testa om det är sant….. Svaret jag fick var:

”Jesus är en central figur i religionen kristendom. Jesus mamma var oskuld och han hade två pappor, Josef och gud. Hänger du med? Nej, inte jag heller. Han skall ungefär för två tusen år sedan ha gjort underverk med sjuka, gjort vin av vatten, och dog sedan men återuppstod och åkte upp till himlen. Allt enligt sagan bibeln.”

Haha! 🙂

Jag är trött på kyrkan för tillfället. Jag skulle vilja leva ett lite mer ”profant” liv ett tag. Inte för alltid, men ett tag.  Jag vet inte riktigt vad det är som gör att jag skulle vilja hoppa av tåget kyrka, men jag tror det har att göra med det här att behöva stå till svars hela tiden. Varför gör ni så, varför gör ni inte så, vad menar ni med det osv osv. Åsikter åsikter som förväntar sig svar från mig. Jag kan inte svara.

Ikväll var det Taizémässa i min kyrka. Inte något jag går igång på men jag fick höra att jag gör musik av dessa enkla sånger. Det är ju roligt när människor lägger märke till det, och tycker om det. Åsså är det speciellt att bara vara i denna kyrka från 1200-talet. Känna atmosfären, alla böner som bets genom sekler. ”Släkten följa släktens gång” som det sägs i 297:an

Lägger ut en bild från kvällens stund.