En kantor filosoferar

Har just haft min kyrkokör. En härlig samling Skaraborgare. Jag gillar dom verkligen.

Jag brukar se till att det finns lite saft eller annat att få när vi tar en liten rast.

Idag sa dom att dom vill ha sangria nästa gång istället för päronsaft. Får väl se…….

Har fått ett bekymmer på halsen, eller ja…inte halsen direkt även om det var lättare att sjunga psalmerna en oktav lägre på morgonmässan i morse. Jag lät som en 16-fots Dulcian för att prata organisttermer.

Nej, det var ett sidospår.

Jag har fått (som man får när man är körledare) en fråga om att vara med i min gospelkör.  Det är en person som…ja…det är inte plogat ända fram om man säger så.

Denna person är känd i körledarkåren här i trakten och personens största problem är inte konsten att kunna sjunga.  Sångtekniken kan man i de allra flesta fall hjälpa till med. Nej här är nått annat fel. En kör som nyss nämnda var med i tvingades lägga ner pga att ingen hade hjärta att säga till att just denna person inte passade in i körsammanhang.

Men personen har ingen självinsikt och är nu på mig. Jag hoppas att det löser sig. Kanske ska vi träffas på ett typ ”intagningsprov”. Inget svårt eller allvarligt men där jag kan höra hur det låter och kunskapen i att sjunga en enklare melodistämma.

Men det är inte roligt att tala om för nån att denne någon kanske ska ha en annan hobby än körsång.

Usch! Känner mig som en Idol-jury.

Alla är ju välkomna till kyrkan. Det är i alla fall min åsikt, men alla kanske inte ska vara välkomna till allt kyrkan erbjuder? Eller vad säger ni?

Ingen blir ju förvånad att tex fotbollsklubbar har olika indelningar för hur bra man är på att sparka boll.

Måndagar är som regel en kantors lediga dag. I alla fall för mig. När min fru på söndagskvällen plockar ihop sina grejjor inför en ny arbetsvecka sitter jag med ett glas vin och njuter av en just avslutad arbetsperiod.

Vad gör han då, kantorn? När alla andra jobbar? Jo, idag har jag gjort saker som man uppenbarligen måste när man bor i ett land där det kommer en vinter.  Jag beslutade mig för att inse faktum och lägga på vinterdäcken. Latheten slog till och jag åkte till min gummivän på gummiverkstan och frågade om han kunde hjälpa mig. Jojo, men inte förrän i morgon. Så i morgon blir det vinter för vår Lola (bilen)

Vedhamstrande är ju också en del av hösten. Jag frågar runt lite om vem man kan få köpa ved av. Jag har lärt mig att här i skaraborg är ved inte bara ved utan det är stora skillnader! Vad ska du ha den till? Uppsågad? Vilken längd? Kluven? Hur torr? Ska du elda den i år? osv. Inte så lätt att vara stadspojk i dessa bygder alla gånger. 

I morgon är det dags att jobba igen. Skönt! Slitigt med lediga dagar!!  🙂

Såklart är det skönt att vara hemma i sverige igen men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte saknar klimatet och livet i Spanien. Det var ju ändå två år sedan jag upplevde svensk höst…..

Har haft en relativt lugn söndag, i alla fall med kantorsmått mätt. Bara en gudstjänst på kvällen. Men det var desto mera på lördagen så det jämnar väl ut sig.

Nåväl, nu på söndagskvällen var det en gudstjänst kring frälsarkransen. Vet ni vad det är? Nähä…..

En frälsarkrans kan vara en sån man slänger i vattnet när nån håller på att drunkna. Det kan också vara ett radband med kulor i olika färger där varje pärla betyder nåss särskilt. Tex, Gudspärlan, tystnadspärlan, jagpärlan osv. Katoliker håller på med sånthär men just denna är skapad av Biskop emeritus Martin Lönnebo.

Jag förstår inte riktigt grejjen med detta. Det var en fin stund i kyrkan ikväll och jag var en mycket bra kantor men jag förstår ändå inte riktigt vad det är som är så speciellt med denna frälsarkrans.

Men men…..

Min största fråga just nu är, vinterdäck eller inte. Jag trodde det skulle bli en knäpp med kallt väder några dagar och sen mildväder igen men det verkar inte bli så. Jag överväger att byta i morgon när jag är ledig. Vi får se……

Var på senilhemmet idag och hade andakt. En tant satt och mumlade ”gode gud i din nåd, tag oss här i denna vård” Hon hade en vårdare med sig och helt plötsligt mitt i denna bön sa tanten,

” den var snäv”….

 ”va?” sa vårdaren

”kjolen” sa hon och syftade på min prästväns kjol.

Tänk, dom har ögonen med sig i alla fall dom gamla!

Nu är fredagsölen upphälld och jag ska inte arbeta förrän i morgon. Yippie!!

trevlig helg

Det är nått med mig och tanter. Jag utstrålar nån slags aura om att man måste ta hand om mig. Så är det med sånna söta syföreningstanter som finns lite här och var. Det var träff ikväll och när jag frågade om det fanns nått kaffe till en törstig kantor fick jag naturligtvis kaffe, men även ostsmörgås och kaka……till hela gospelkören som skulle öva en stund senare!

I söndags när jag stack in näsan fick jag höra …..”Å jag som slagit ut kaffet!!!”

Inte hej hur är det eller nån annan svensk hälsningsfras.

En förtvivlad liten tant trodde att hela min dag skulle rubbas av att hon inte kunde bjuda på kaffe. Jag skulle bara gå på muggen……

Kanske kan min inbyggda tantmagnet bero på min kroppsbyggnad som är vad jag skulle kalla ranglig. Men jag trivs med den och har inga planer på att vaddera mina benknotor med kakor och smör.

 Mañana är begravning. Valfri musik. Det är det svåraste tycker jag. Jag får inte en hum om vad dom tycker om eller inte tycker om. Men det blir la nått, får sova på det.

 Adios!

Jahaja, då var jag med blogg då…

Jag är kantor i svenska kyrkan och min tanke med denna bloggen är att dela med mig av små anekdoter direkt ur en kantors vardag.

Just nu sitter jag och ”jobbar” hemma. Jag ska till ett äldreboende och ha andakt om en stund. Måste alltså ut i vädret! Det ska ju bli storm säger dom och det laddar bra måste jag säga. Konfirmandmässa och gospelkör ikväll. I tisdags när jag hade min andra kör tokregnade det. När vi sjöng ”höstvisa” av E. Tauro gick strömmen. Det blev kolsvart!

Vi sjöng:

Skynda dej älskade, skynda att älska,
dagarna mörknar minut för minut…….åsså slocknade det! Då hör jag en man i kören säga på bredaste skaraborgska…..

”va hemst va mörrt de ble!”

”finns det tändstickor”? sa en tant.

”jodå sa jag men var?”

Nåväl, efter några minuter kom strömmen tillbaka och vi tog sikte på tändstickorna och tände några ljus ifall det skulle slockna igen, vilket det naturligtvis gjorde.

”nä, nu lägger vi ner detta”

Vi plockade ihop och gick hem. När jag dagen efter berättade för mina arbetskamrater så sa dom, Så är det att vara kantor på landet. Det är bara att du lär dig att alltid ha en ficklampa med dig när du ska dit ut.

Ok……får skaffa mig en..

 Höres!