En kantor filosoferar

Idag var det rep med Johannespassionen. Bach.  Lustigt att om man som jag sjungit en hel del Bach, jag då är det bara att sjunga. Han är ganska uppenbar den mannen. Det låter ju så stiligt, men man känner igen sig i basstämmorna. Jag har aldrig sjungit Johannespassionen tidigare, men det var ju bara att sjunga som det stod. Till och med de duktiga basarna som stod intill mig fick förlita sig på mig ibland. Dom lyfte på ögonbrynen när jag sa att jag aldrig tidigare sjungit detta.

Verket ska göras på långfredagen. Jag ser fram mot det.  Sen senare i år ska jag vara med och sjunga Bach:s  H-mollmässa. Så det är väldigt mycket Bach i min värld just nu. Men det är nog nyttigt. Jag ska plugga när jag sitter på planet till Svalbard.

I morgon ska jag till kyrkan här i stan. Det ska invigas en Minneslund precis utanför kyrkan, i parken. Det är ju inte varje dag det händer så jag tänkte passa på att vara med. Det är faktiskt ett ställe jag skulle kunna tänka mig att vila den sista vilan. Det var där jag gick ut med min H när vi gifte oss. Och kyrkans klocko har en speciell klang som jag tycker mycket om. Så…ja varför inte?

Men först filmkväll med en massa tjejer.

Det är stökigt att sova för tillfället….. Jag vill sova när jag inte får. Och när jag får sova, ja då är det omöjligt. En växande visdomstand har ju viss del i problemet. Men inte bara.

Nåja, vi lämnar det.

Vi var på göteborgsoperan igår. Såg bohéme. Underbart bra måste jag säga!  Det är nått magiskt med atmosfären på en operateater. Nu är jag tillbaka hemma och spelade för gamlingarna på hemmet i eftermiddags. Jag blir ledsen över vissa vårdares inställning till de gamla.

En man sa:

”jag skulle vilja ha mina glasögon” (så att han kan se och sjunga med i psalmboken)

”Han vill ha sina glasögon” sa prästen till en vårdare ”går det att ordna?”

”Han sjunger aldrig med ändå” sa hon i ansiktet på honom

”Men kan du hämta dom?” sa prästen

”ja…..jaja…” sa vårdaren

Mannen sjöng med som aldrig förr när han fått sina glasögon. Hur har det blivit så??? Vi var så nedstämda både prästen och jag när vi lämnade hemmet idag. Tänk att vara tvungen att lämna sitt liv i en sån bitch:s händer…

Jag ber till Gud att varken jag eller de mina kommer hamna där.

Var i stockholm i helgen med min gospelkör. Mycket sång, sena kvällar, god mat och trivsamt umgänge.

Fick ett hedersuppdrag idag. En körsångare i kyrkokören kom till mig och sa att han skrivit i vita arkivet. Allt det där han vill ska hända när han har gått ur tiden.  Mycket handlade ju om försäkringar, förmögenhet och annat.  Men det han sa till mig var vad för musik han ville ha på sin begravning. Hur han vill att det ska se ut. Billigaste kistan och bårtäcke. Inte massa blommor…osv. I detalj hur han vill ha det.  Och han har skrivit att jag ska spela.

Ett hedersuppdrag jag inte ser fram mot. Men när vi är där så ska jag göra det.

trots min lediga dag. Men bättre att ha en halv ledig dag än en hel dag då jag bara tänker på vad jag borde ha gjort. Inatt mailade jag över en lista på saker jag behövde göra under måndagen. Jag har gjort alla punkter utom en. Känns bra.

Men ändå….Ska det vara så att man behöver jobba på sin lediga tid bara för att hinna med? Tur att jag har mysiga arbetskamrater som jag tycker om att träffa.

Sval på flera sätt. Blåste kallt ute. Drog kallt i kyrkan inne. Det syntes på vissa ljus som fladdrade väldigt. Jag hade vinterjackan över axlarna hela Gudstjänsten.

Sval söndag också på det sättet att jag kommer glömma den ganska snart. Gudstjänst kl 11.00. Min fru frågade när jag kom hem. ”hade prästen nått klokt att säga?”

Mitt svar på det var. ”Jag vet inte”

Det sammanfattar dagens kyrkomusikaliska gärning rätt bra. Jag gjorde mitt jobb. Mer än så blev det inte.  Sugen på vin blev jag också förstås. Evangeliet idag var berättelsen om när Jesus gör vatten till vin.

Nu sitter jag vid köksbordet och dricker varmt vatten. Jag kan inte sova.  Förr eller senare somnar jag väl av ren utmattning. I morgon jobb på min lediga dag. Kuuul! Nae…men ska jag hinna med allt så är det enda lösningen.

kl 10.50 idag hade min favoritsolist fortfarande inte kommit. Det var begravning och jag hade sett fram mot att jobba med honom. Han sjunger så gudomligt vackert. Och skoj har vi när vi ses.

Entreprenören ringer sin chef och frågar och får veta att chefen inte ens har frågat solisten ifall han kunde sjunga idag. Solisten visste alltså inte om att han var uppsatt….

10.57 (med kapellet fullt i folk) frågar en ängslig representant för byrån om jag kan sjunga.

Ja, sa jag men det blir dyrt.

Det får vi ta,  sa han.

Vilket förhandlingsläge! Fatta!

Men. Det var inte så roligt för mig heller. En av sångerna hade jag aldrig sjungit tidigare. Dessutom hade jag inte sjungit en ton. Knappt inte ens pratat, så jag tänkte. Hur ska detta gå!

Men jag satt och hummade med lite i ingångsmusiken. Och sen ställde jag fram sången jag aldrig sjungit.  Harklade mig och drog igång. La den i ett lågt läge, för det var trots allt morgon för min röst. Det bet bra! Jag missade inte ett ord. Kändes gött!

Den andra var en klassiker. Jag ska gå genom tysta skyar. La även den i ett lågt läge. Bet bra även i den.

Till och med vaktmästaren sa senare på dagen att det gick lysande. Han är sån som bara säger sanningen, hur ont det än gör. Han sa också att det hördes att jag inte var uppsjungen i början….

Nu får vi se vad en sån insats är värd hos entreprenören….

Jag har träffat en av mina vänner idag. En vän som mesta tiden på året är ute i världen och ser sig om. När hon inte pluggar i London så ser hon till att upptäcka nya platser och nya miljöer. En bra nyfikenhet, tyvärr en nyfikenhet som gör att vi inte ses så ofta.

Men idag var det dags. Jag struntade i allt jobbande och for 50 minuter med bil till hennes stad för att bara ses och prata. Hon är en mycket klok ung kvinna. Hon har en blick som gör att jag inte kan säga annat än sanningen. Hon skulle se på mig om jag valde att säga nått som lät bra istället för det jag skulle vilja säga.

Hon har en otrolig energi som hon gärna delar med sig av. Ett skratt som smittar oerhört.  En energi och ett skratt jag verkligen behövde idag. Jag hade ett leende på läpparna alla 50 minutrarna i bilen på väg hem. På vägen dit var jag gäspig, sömnig och tankarna var enbart på jobbet och planeringen inför våren.

Ibland måste man tänka på sig själv (vilket jag och många fler anställda i svenska kyrkan är dåliga på) och det gjorde jag i eftermiddags.

Det händer inte ofta men detta har jag verkligen velat, önskat, haft ångest över och bett om ett bra tag nu. Och idag föll alla bitar på plats och jag fick som jag önskat!. Tack för det!!

Återkommer med detaljer så småningom.

Nej det var inte sant för den är över för mig nu. Idag var sista dagen i julhelgen. Och allt har gått jättebra! Jag är så nöjd med min insats!

Jag var in på expeditionen och kollade för säkerhets skull men jag är inte uppsatt på något förrän den 16/1. Så nu blir det några lugna dagar till mitten av januari! Underbar ledighet. Klart att jag ska jobba. Det finns lite saker jag måste. Men den hektiska tiden är över och det är jätteskönt. När jag kom hem ikväll efter tredje mässan kände jag att jag ville slänga ut granen och ta bort stakarna i fönstret. Men det får väl vänta några dagar till.

Snart är det valborg mina vänner och innan dess ska jag överleva en tur till Svalbard. Jag är nervös redan! 1:a mars far jag rakt norrut. Långt!

För jag har en vän på mitt jobb. Hon får mig att skratta! Jag kan prata med henne om allt. Hon är präst och helt underbar! Stollig och sprallig men också klok och trygg.

Idag fick jag förmånen att äta lunch med henne.
”vi äter väl inget nyttigt?”

Nej, ska jag. Vad vill du ha?

”Jag vill ha Pizza!!”

Då äter vi pizza.

”vilken bra vän du är som går med mig och äter pizza när jag vill det!!” sa hon

Sen satt vi på pizzerian och pratade om allt från tuttar till kvinnoprästmotståndare.

Jag är så glad att hon har börjat hos oss!