En kantor filosoferar

Var och sa glad sommar till min barnkör idag. Dom hade sista övningen inför sommaren med sin vikarie (som också är min vän)

Vi sjöng, fikade och lekte. Och en bön på slutet. Det var det viktigaste sa dom. Att be.

Sen var jag bjuden på min kyrkokörs avslutning. Dom la ner när dom insåg att jag kommer vara borta länge, men ändå ville dom träffa mig innan sommaren och föreslog en träff på en restaurang här. Så ikväll var vi där, hustrun och jag. Åt god mat och jag fick så mycket kärlek så att jag är helt överväldigad. Men efter dessa få timmar så är jag helt slut. Jag inser tyvärr att jag är långt ifrån frisk. Men ändå…mycket bättre än för några månader sen.

Jag var på kvällsmässa här i stan i lördags kväll. En liten fin tillställning för att ringa in helgen. Kvällen till ära var det min föregångare som lirade. Han hade tjänsten som jag sitter på nu, men gick i pension för en massa år sen. Han måste närma sig åttio… En fin farbror som spelar jättefint fortfarande.  En gamla stammens kantor. Han roade sig med att använda moduleringar. Alltså att man lirar en liten trudilutt mellan psalm och sjungen liturgi så att man byter tonart och liturgen vet vart han ska börja.  Det är en stor konst det där! Jag kunde det när jag gick på skolan men använder det aldrig i mitt dagliga spel. Det är också sällan jag hör att andra gör det.

Därför var det så härligt att höra en man som behärskade det så fint och korrekt.

(Förstod ni nått av detta??)

AnnSofie undrar om jag har slutat med filosoferandet.

Svaret är:

Nej! Inte alls, men eftersom denna bloggen har en inriktning mot en kantors vardag så har jag inte så mycket att skriva om nu, pga min sjukskrivning. Jag börjar komma till ro med mig själv och ska bara få försäkringskassan att förstå vilken oerhörd press det kan vara att vara musiker. Dom verkar inte riktigt ha satt sin fot i kyrkan på ett tag….

Men jag tar en dag i taget och ska nog snart vara på banan igen.  Så håll ut, vänner! Jag har inte lagt ner bloggen. Jag har bara inget att skriva om. Det är inte så roligt att läsa ”idag gick jag upp, fixade kaffe, åt, fixade kaffe, surfade, åt lunch, surfade, klippte gräs, duschade, sov, åt, sov, fixade kaffe, osvosv….” Men det är vad jag behöver. Noll prestation. Vill jag inte klippa gräset idag, ja då gör jag väl det en annan dag. Vill jag träffa nån idag? Nej…nähä, då är jag väl själv så.

Typ så ser mina dagar ut.

Men snart så är kantorn på gång igen å då vet ni! Då ska jag dela med mig av min vardag igen! Håll ut!