En kantor filosoferar

Följande konversation utspelades nyss på trappen:

Hej, är det ni nu igen?

Nu igen? Det var ju längesedan vi var här.

Jo, jag trodde nästan ni hade gett upp

Vi ger aldrig upp.

Kantorn fick återigen besök  av Jehovas vittnen.

Fick skäll på hemmet idag.

En vårdare sa ” varför sjunger ni inte psalmer som man kan?? förra veckan sjöng dom…..blabla….”

”man” tänkte jag….

Du, sa jag…

Den första (258) kan dom och den sista kan väl till och med du? (231)

Ja den sista kunde jag ju men…..blablabla….

jag gick….

En tanta sa till en annan efter andakten på hemmet idag.

Ja, han spelar bra!

Det gjorde inget att det regnade när jag gick därifrån!

I morgon har jag första körövningen för hösten. Ska bli kul, men det känns lite ovant. I och med min sjukskrivning och därefter sommar så har jag inte haft mina körer sen sista veckan i mars. Men det ska nog gå bra.

Hade vigsel i lördags. Dom skulle ha psalm 332 (även känd som Mr Bean-psalmen) Med den engelska texten. Man ler ju alltid i slutet då församlingen inte vet hur långt halleluja dom ska sjunga. Det är alltid nån som åker in…

Spelade på begravning igår. Det var längesedan sist. Men tänk att begravningar kan vara så vackra! En gammal människa som gått troget i landsortskyrkan i hela sitt liv. Döpt, konfirmerad gift och nu då begravd i samma kyrka. Däremellan alla söndagar som hon suttit på sin plats i bänken, hört ordet, bett och tänkt.

Nu samlades vi till hennes sista stund i kyrkan. Jag var duktig, solisten var duktig, prästen var duktig. Allt var genomtänkt och funkade bra ihop. Hoppas tanten kunde se och närvara också på nått sätt….

Jag har ju förmånen att ha två körer, en i stan och en på landet. Nu håller jag på att ringa runt till mina körsångare på landet. Pratar lite och säger att vi börjar om en vecka.

Följande samtal utspelades precis:

”ring”

Någon: Hej det är NN

Jag: Hej, är det YY?

Någon: Nej, du har kommit till NN

Någon: ville du prata med YY?

Jag: Ja, men jag måste fått fel nummer.

Någon: ja, men YY har nummer 20xxx

Jag: Jaha, tack för hjälpen!

Någon:det var så lite, hejdå!

Alla känner alla där ute!

Insåg precis när jag sitter med mitt korsord att jag är mera Göteborgare än en kyrkans man. Gt? Jag tänker ju genast att det måste ha nått med Göteborgstidningen att göra. Men senare när jag löst saker runt om inser jag att det blir Gt som i Gamla testamentet, och därmed en inte helt okänd Noa…..

Jaja, jag bjuder på den

Jodå, kantorn lever. Men det är fortfarande semester.

Idag var jag in på expeditionen för att kolla vad jag har att göra nästa vecka. Känns bra att veta eftersom jag ska på festival och annat i helgen.

Jag råkar ju vara en kantor som titt som tätt (pga min fru) är ute och seglar på olika svenska vattendrag. Man kan tycka att det där är en baggis om sommaren, men… Segling innebär risker. Man kan inte utesluta det. Hur skönt det än är, så kan man få en tjuv-gipp och bommen slår kraftigt i tinningen.  (för att nämna nått)

Oavsett vad vi råkar ut för så är det skönt att veta att det finns folk på Käringberget i Göteborg. Dom sitter där dygnet runt och väntar på att hjälpa oss om vi får bekymmer. Senast (vad jag vet)  var det strax norr om där jag själv bor.

Mina vänner på MRCC svarar och skickar den hjälp som behövs och jag är så stolt över dom. Trots att dom bara gör sitt jobb. Men det är ju så…. Vi alla kan ju olika saker

Jag kan imponeras över en rörmokare som drar rör på ett snyggt sätt i mitt badrum. Eller en snickare som lägger om farstutaket. Eller plåtslagaren som lägger plåt på samma farstutak.

Sen tänker jag… Jag är ju likadan. Som räddningsledaren, rörmokaren eller snickaren…..

Jag spelar mendelsson och allt annat konstigt när de unga tu har valt att dela sitt liv med varandra. Jag spelar när morfar (eller ännu värre, nyfödda dottern) hastigt gått bort.

Mitt jobb går ut på att göra bra musik, den stund då man sätter sig ner, minns och sörjer eller gläds åt sin nära vän eller släkting.

Vilket otroligt arbete egentligen…

Vet inte vad jag ville ha sagt med detta men…

Jaja…

Nu har kantorn semester. Men, jag har ändå en filosofering jag vill dela med er.

Jag har spelat på några vigslar nu i juni och juli. Även några andra typer av Gudstjänster har samma fenomen, men jag har särskilt tänkt på det på vigslarna där det är många gäster som är i min egen ålder.

Tidigare år har det varit pest att spela psalm 199, 200 och 201 för det är bara jag, och i vissa fall prästen som sjunger. För att inte tala om psalm 84! Vi lyfter våra hjärtan till dig o fader vår. I tacksamhet och lovsång, i bön för dessa två. Ingen kan den vigselpsalmen även om den har en någorlunda känd melodi.

Men i år sjunger bröllopsgästerna! O jisses va dom sjunger!! Underbart, men jag började såklart grubbla på varför och kom fram till att:

Är det så att alla program på tv, typ Idol, talang, körslaget, allsång på skansen (för att nämna några) har gjort att det är okej att använda sin röst? Det är inte längre pinsamt att höra sig själv, eller ännu värre, låta nån annan få höra ens sångröst?

En annan sån grej är alla kareoki-spel som har poppat upp. Singstar och allt vad dom heter. Jag har vänner (jag aldrig vågat drömma om skulle öppna munnen)  som har investerat i dessa typer av spel och som sitter hemma på fredagskvällar med vänner och sjunger/tävlar.

Kan detta ha letat sig in i kyrkan och dess psalmsång? Eller är det bara en tillfällighet?

Spelade på vigsel i eftermiddags. Inga konstigheter. Jag åkte dit med min pärm med vigselnoter. När jag fick programmet en kvart innan ser jag att jag ska spela mer musik än vad brudparet informerat mig om.  Men det var ju inte svårare än att bläddra fram den i raden av brudmarscher och spela som det står. Fast det är klart…

Det känns ju ändå bättre om man vet om vad man ska spela några dagar innan.